Om Pär

Precis som upplevelsen att gå på klassåterträff, så har alla jag interagerat med under mitt liv en bild av mig, likt ett foto, på vem jag var under perioden vi umgicks. Jag minns min morfar som många år efter jag klippt av mitt långa tonårshår fortfarande såg mig med samma etikett som långhåriga killar plockade fram. Så fungerar våra minnen men som vi alla vet så ändras vi genom åren. Förändring sker långsamt, så som träden växer och periodvis sker den mycket snabbt, på gränsen till våldsamt, likt stormar eller vulkanutbrott.

Det subtila, långsamma växandet i naturen är lika naturligt som det kraftfulla som stormar och vulkanutbrott, det är cykler av liv och död och nytt liv i igen. Allt i naturen handlar om utveckling, fortlevnad och växande, där naturen själv strävar efter att upprätta balans. Det är med detta perspektiv som jag ser tillbaks för att beskriva min version av Pär.

Stormar och stiltje

De allra flesta av de som jag umgicks med för många år sedan har alltså missat både den långsamma förändringen och de stormar och vulkanutbrott som skapat större förändring i mitt liv. Även de som varit nära mig kan ha missat vissa livsskiftande stormar som gjort mig till en annan man från en dag till nästa.

Subtil förändring har inte samma omedelbara påverkan på den nära omgivningen som stormar och vulkaner. De mer kraftfulla och snabba förändringarna i det inre och i det yttre kommer oundvikligen få starkare direkt påverkan på alla vi har omkring oss och så har det absolut varit för min del. Så det bästa stället att börja min berättelse på, är därför tidpunkten när de stora snabba förändringarna började.

Förändringens vindar började samla styrka från 2006 för att gradvis byggas upp till att år 2008 vara stark nog att skapa ett första märkbart skifte inom mig. Detta skifte hade allt med min identitet att göra och förståelse av vem jag är. Det handlade om frågor om livet var menat att vara och upplevas som jag gjorde då. Jag hade en ”fin” karriär, bodde i ett ”fint” område och hade en egen fin familj men kände ändå en stor tomhet inom mig.

Storm

Mina barn var en fantastisk tillgång av lycka och mening i livet men jag kände en gnagande känsla av att inte vara bra nog, att inte räcka till åt varken familj eller på jobbet. Mitt äktenskap upplevde jag inte som lyckligt, jag saknade både kärlek och närhet. Även om vi periodvis försökte ordna upp det, så fann vi inget sätt att närma oss varandra. Det fanns en frustration inom mig som sökte uttryck, som ville bli förstådd. Det fanns kärlek inom mig som sökte uttryck, som ville bli besvarad.

Sökandet efter svar tog fart på allvar under denna tid. Jag utgick ifrån mitt skolade naturvetenskapliga sinne och min nyfikenhet kring människors tro. Jag köpte hem och läste en massa böcker, jag såg filmer, jag grubblade och skissade för att förstå mig själv och min plats i livet.

Ungefär vid denna tidpunkten träffade jag en man som rent materiellt inte hade så mycket men som vandrade vägen av förändring och nyfikenhet på livet, vilket inspirerade mig att fortsätta mitt sökande. Jag introducerades för Eckhart Tolle som gav överväldigande svar på mycket av min livsupplevelse just då vilket resulterade i en nästan obeskrivlig entusiasm och insikt om att vi alla kan leva ett lättare liv om vi bara förstår hur vi fungerar med oss själva och mot varandra.

Förändring

Denna livsavgörande insikt gav mig också den tuffa läxan att inte alla hade samma behov av att förstå livet som jag. På ett plan var det otroligt smärtsamt att inse att inte alla mina nära var på samma emotionella, mentala och själsliga plats. Det var tufft att inse att personligt växande kunde innebära att vi tvingas säga adjö till vissa av dom vi delar livet med. För mig tog det fyra år av fortsatt sökande och växande innan jag kom till en punkt där jag insåg att det inte var möjligt för oss att rädda vårt äktenskap. Jag tvingade mig själv att fatta det tuffa beslutet att gå vidare, att lämna det gamla livet för att skapa ett nytt, vilket också innebar att möta sorgen i barnen när dom ofrivilligt tvingades in i en ny fas i sina liv.

Dessa fyra år, fram till skilsmässan, var full av fortsatta insikter och utforskande av mitt mentala och emotionella liv. Mitt fokus var under dessa år att få en djupare spirituell förståelse av mig själv men också av jorden, universum och livet. Denna tid innebar verkligen livets Universitet morgon, middag, kväll. All min lediga tid plöjde jag litteratur, jag hade två-tre böcker igång samtidigt, jag lyssnade på både stora andliga lärare och på forskare inom Cutting-Edge science och jag gick kurser i personlig och andlig utveckling.

Modeller av form

Jag insåg att vetenskap och andlighet möts på en plats som vi idag inte har koncept att förklara, en plats av mystik. Jag förstod att de forskare som är i framkanten av vetenskapen börjar bekräfta och finna förklaringar på många av de ”spirituella trosföreställningar” som ursprungsbefolkningar och olika religioner beskrivit i århundraden, kanske årtusenden. När jag insett detta började mitt sinne arbetat med att skapa min egen övergripande förståelse och förklaring av livet för att väva samman tro, tankar och känslor med vetenskap och spiritism.

Jag har genom åren sökt, utvecklat och testat förklaringsmodeller som jag kunde applicera på mitt liv och i de skiften som sker i vårt kollektiva mänskliga medvetande och på hur livet, planeter och universum fungerar i relation till varandra.

Den snabba och stormiga resan denna period har varit fantastiskt givande och utvecklande. Den ledde mig till att möta en fantastisk kvinna som delar min syn på livet, växandet och kärleken. Det är en gåva att verkligen få känna kärleken i tvåsamhet, det är verkligen en gåva att ha en Master Mind i sin partner med en gemensam vilja att växa och utvecklas tillsammans.

Min mission

De intensiva och expansiva åren har också lett mig fram till min Mission i livet, en mission som är kopplad till den person jag är idag och till dom förmågor livet hjälpt mig växa in i och utveckla. Den har lett mig fram till att idag ha förmånen att serva mina medmänniskor i deras växande, förmånen att finnas vid deras sida och vara det stöd som jag vet att jag skulle haft stor glädje av under de mest stormiga och omvälvande åren i mitt liv.

Jag älskar att få vara det bollplank och den guide som behövs i en omvärld som inte ger näring åt det spirituella perspektivet i våra liv. Att få vara en länk mellan det spirituella och verkligheten som de flesta av oss upplever den. Det är fantastiskt att kunna få vara stödet som entusiasmerar och motiverar människor att fortsätta vandra vägen av självmästerskap, att ingjuta mod att våga vandra vägen av självförverkligande i harmoni och lycka. Att fortsätta vandringen trots att omgivningen inte förstår eller ger det stöd som önskas.

Vi lever i en stark tid just nu! Fler och fler vaknar upp till att det gamla inte längre fungerar. Bevis på detta ser vi överallt, i form av inre och yttre konflikter, känsla av att inte bli förstådda eller att befinna sig i sammanhang där vi känner oss låsta, stressade eller begränsade.

Tiden vi lever i handlar för många av oss om att finna svaret på vem vi verkligen är och att ge detta uttryck i våra liv. I grunden handlar det om att skapa positiv förändringen inom oss själva för att sedan se hur vår yttre upplevelse förändras med den.

Det krävs tro, mod, kraft och en brinnande vilja att vandra vägen av medveten personlig utveckling. Uppoffringen är att släppa taget om begränsande tankekoncept och att skapa uppgraderade relationer med sig själv och andra. Belöningen är ökad självkärlek, självförtroende, livsbalans och förståelse av vem vi är och vad som berikar våra liv.

Jag vet att vi alla bär potentialen – men alla är inte kallade att utveckla den!

Är du nu redo att ta ditt liv till nästa nivå så träffar jag gärna dig som din: