Meningen med livet

Lite lekfullt filosoferande kring en av dom stora frågorna...

Barnen visar vägen

Minns hur du själv var som barn, eller se på barn i största allmänhet! Dom leker, busar och spelar roller. Varför gör dom det? Är det för att lära sig något eller är det för att det är så himla kul? Jag tror inte barnen leker för att lära sig något, jag tror att vuxna har valt att tro så för att ge mening åt barnens lek.

Jag tror att barn leker för att det är så himla kul! Dom har inte hunnits formas, begränsas och trubbats av, av världen ännu, så dom är fortfarande i naturlig kontakt med sitt inre Jag som står i förbindelse med Källan. Känslan av "himla kul" är så nära det inre gudomliga som dom kan komma så dom formligen magnetiseras till den känslan.

Vad är det dom känner? Sprudlande lycka i hela bröstet? Dom säger att dom älskar det ena och det andra! Dom är nog i kontakt med kärleken – den kära leken - där deras själar dansar i sina nya fysiska kroppar - fria från världsliga bekymmer.

Vi har så mycket att lära av barnen! Vem har lagt alla ok av ansvar på våra axlar så att vi hindras att dansa tillsammans med barnen? 

Källans lek

Tänk om... Källan och ursprunget till Allt - det onamnbara - oändligheten bortom och innan skapelsen som vi känner den. Låt oss kalla den Ingentinget - Källan av Oändlig och Evigt Omanifesterad Potential. Låt oss säga att en Omanifesterad Potential en dag manifesterade sig som Medvetenhet, låt oss visualisera denna Medvetenhet som en liten bubbla flytande i det oändliga Ingentinget - Källan av Oändlig och Evigt Omanifesterad Potential.

Bubblan var bara fylld med medvetenhet. Medvetenhet är ljus. Bubblan blev på det sättet en "begränsad" bubbla av ljus flytande i Ingentinget - Källan av Oändlig och Evigt Omanifesterad Potential. Bubblan var medveten om hela sig själv och blev Den Ursprungliga Jag Är Närvaron.

Tänk om... Den Ursprungliga Jag Är Närvaron tröttnade på att "bara vara medveten om sig själv. Tänk om denna könslösa ursprunliga medvetenhet bestämde sig för att börja leka med sig själv.

Den Ursprungliga Jag Är Närvaron kanske delade upp sig i olika entiteter, kanske som nya mindre bubblor i den ursprungliga bubblan eller som armar och fingrar, för att se vad som hände när dom "separerade" entiteterna möttes och var tillsammans med varandra.

Den Ursprungliga Jag Är Närvaron kanske fortsatte leken genom att låta entiteterna få någon form av karaktärsdrag eller personlighet för att krydda leken lite. Entiteterna kanske kom på att dom kunde skapa egna "separerade" entiteter i sin lek. 

Det fina var att Den Ursprungliga Jag Är Närvaron kunde iaktta leken både utifrån, från bubblans ytskikt men också inifrån varje enskild entitet eftersom dom bara var en avsplittrad del av sig själv, Den Ursprungliga Jag Är Närvarons bubbla.

Tänk om Den Ursprungliga Jag Är Närvaron upptäckte att leken bara fortsatte fram till att de "separerade" entiteterna och personligheterna förstod att dom var Den Ursprungliga Jag Är Närvaron. Det hände när entiteterna insåg att dom inte var de separerade personligheterna och rollerna dom fått att spela och när dom insett att dom inte heller var separerade från varandra utan bara var olika armar, fingrar eller bubblor från samma Medvetenhet, Den Ursprungliga Jag Är Närvaron.

Den Ursprungliga Jag Är Närvaron tyckte om leken och kom på nya lekar att sätta igång för att se hur dom expanderade genom alla "separerade" delars egna skapelser för att så småningom se hur hela skapelsen började vända för att starta återresan, tillbaks till hela skapelsens förståelsen att den är Den Ursprungliga Jag Är Närvaron.

Dessa olika skapelser kan kanske ses som Den Ursprungliga Jag Är Närvarons utandningar och inandningar, som pulserande cykliska lekar som började och slutade på samma plats.

Det är bara en som leker leken och det är bara en som iaktar leken  - Den Ursprungliga Jag Är Närvaron - som genom sina skapelser iaktar sig själv i oändliga aspekter av ljus, mörker, färger, former och frekvenser.

Vår lek

Tänk om livet bara är en lekplats! En lekplats där vi befinner oss på olika avstånd från integrerad förståelse att allt är Ett, att allt och alla är Källan i olika splittrade men intimt sammanlänkade aspekter av medvetenhet. Att allt, utanför leken, bara är ett möte och en upplevelse av oss själva, av Källan, som leker med sig själv.

Graden av omedvetenhet från denna insikt kanske bara beskriver ”avståndet” som splittringen tagit oss från Källan. Att graden av splittring kanske bara beror på vilka roller eller personligheter och historier vi antagit i denna lek och hur inlevelsefullt vi väljer att leka leken.

En livstid i våra fysiska här på Jorden är nog i alla fall bara en mikroskopisk del av en nanosekund av Den Ursprungliga Jag Är Närvarons andetag - vilket är tiden som skapelsens lek pågår. Vi skulle därför kunna ha riktigt gått om tid och gott om liv på oss att komma till denna djupare insikt.

Källans ursprungliga renaste essens, den frekvens som absolut koherens innebär, är så ren att vi i våra roller, i livets lek, bara kan förkroppsliga mycket liten en del. Frekvensen är så otroligt hög jämfört med  vår, att en för stor dos skulle lösas upp vår form. Det är ändå tråden av denna rena Källans essens inom oss som för oss framåt i vår stigningsprocess - som gör att vi sträcker ut armarna efter känslor och situationer som ger välmående och som liknar denna essens.

Vi har alltid varit hemma

Under livets lek så släpper vi taget av personligheter och tankar vi inte längre vill leka och greppar istället tag i tankar, känslor och leker nya personligheter som lyfter och uppfyller oss. På detta sättet är vi skapare av vår verklighet, på det sättet är vi förkroppsligade aspekter av Skaparen, Den Ursprungliga Jag Är Närvaron. På vägen hem drivs vi av att förkroppsliga mer och mer av Den Ursprungliga Jag Är Närvaron essens och det som får den essensen att växa inom oss.

Denna tråd av Den Ursprungliga Jag Är Närvaron essens är allt vi behöver vara i kontakt med inom oss själva för att hitta hem, dvs när vi inte längre är identifierad med några roller. Vi fortsätter nu leka den kärleksfulla leken livet, i vetskap om att vi hela tiden är hemma. Att vi är en integrerad del, ett finger eller kanske cellen i ett finger, på en och samma kropp, på Bubblan av den Ursprunglig Medvetenheten - Den Ursprungliga Jag Är Närvaron - som flyter i Ingentinget - Källan av Oändlig och Evigt Omanifesterad Potential.

Denna bubbla som sträcker sig genom alla dimensioner och alla universum. Hela bubblan, hela skapelsen rymms i vårt hjärta, som är samma hjärta som alla mänskligheters hjärtan eftersom det är samma som Den Ursprungliga Jag Är Närvarons hjärta.

Alla delar räknas

Vi människor är summan av alla våra delar. På samma sätt som Den Ursprungliga Jag Är Närvaron är summan av alla oss. Ingen del är oviktig eller obetydlig eftersom vi inte skulle vara hela utan alla delar av oss - lika lite som Den Ursprungliga Jag Är Närvaron kan vara hel utan alla av oss.

Summan av alla oss är summan av alla färger, allt ljus allt mörker. Summan är det renaste av ljus, den renaste av Medvetenhet. Det här är vi. Låt det sjuka in en stund och inse hur fantastiska vi alla är i denna livets lek.

Frihet & Självbestämmande

Gemenskap & Samarbete

Äkthet & Integritet

Respekt & Sanning

Kärlek & Ära

Mod & Ansvar

Mening & Synkronicitet

Mångfald & Öppenhet