Kärleksfulla varelser

Funderar du ibland på vem du verkligen är, bakom alla roller du iklär dig i olika situationer, bortom alla tankekoncept och dömande av rätt och fel, bra eller dåligt?

Är det inte så att vi - bakom alla troskoncept och bortom alla dömande av oss själva, av andra och av livet - är kärleksfulla varelser som utan egna agendor önskar det allra bästa för andra och oss själva?