Känslor

Känslor och beteenden är inte bara psykologiska, de är också biokemiska! Kunskap om detta hjälper oss att lägga till ytterligare ett perspektiv på det vi redan vet om känslor. Det kan bli den avgörande skillnaden som ger oss kraften att avdramatisera hur vi emotionellt reagerar och upplever situationer, platser och människor. När vi bättre förstår dessa kroppsliga processer öppnar vi också upp för djupare förståelse för både önskade och oönskade beteenden. Processen att fortsätta lära känna oss själva fortsätter.

Vi kan se känslor, ”bra” eller ”dåliga”, som kryddan av vår upplevelse, de förkroppsligar våra minnen med en emotionell dimension. Man kan också se dem som ett sätt att förstärka något i vårt långtidsminne. Vi kan associera frihet med en tidig fisketur i båten en stilla sommarmorgon eller vi kan iaktta kärleken som lyser från ett ungt par i parken och se hur det lockar fram minnesbilder från vår första förälskelse.

Vad är det då som händer biokemiskt i kroppen när vi känner något?

Hypotalamus, i vår hjärna, har till uppgift att sätta ihop peptider, små aminosyror, till olika hormon. Hormoner är molekyler som reglerar kroppsliga strukturer och system. Ett av hormonerna som hypotalamus producerar är olika neurohormoner. Enkelt utryckt är neurohormoner våra känslomolekyler och det finns ett neurohormon till varje känsla vi upplever.

Allt sker mycket fort… En person, plats eller situation triggar vår hypotalamus att på bråkdelen av en sekund sätta ihop den känslomolekyl som matchar känslan som passar situationen. Dessa känslomolekyler pumpas ut i vårt blodomlopp, till olika center i våra kroppar och duschar över våra celler. På cellytorna finns flera tusen receptorer, som vi kan se som olika nyckelhål. I några av dessa ”nyckelhål” passa våra känslomolekyler och när dom funnit de receptorer där dom passar in så leverera dom sin information till cellen. Sedan förkroppsligar cellen vår känsla, känslan upplevs fysiskt!

Så en situation, plats eller person kan medvetet eller undermedvetet skapa en tankeimpuls som instruerar hypotalamus att producera och pumpa ut ilska-molekyler vilket gör att våra celler, vår kropp, upplever ilska. Sorg-molekyler som gör att vi upplever sorg. Kärleksmolekyler som gör att vi upplever kärlek. Lust-molekyler bildats som gör att vi känner lust. Stressmolekyler som gör att vi upplever stress, osv.

Det är våra medvetna och undermedvetna tankar som triggar att en specifik känslomolekyl produceras!

Har vi under många år lyssnat på en inre röst som berättar att vi inte duger, är fula, har brist på pengar och kärlek, inte hinner osv så kommer vi ha vant kroppen vid att uppleva de känslor (neurohormoner) som är associerade med dessa tankar.

Det som biokemiskt då händer är att våra kroppar mer eller mindre konstant blir kopplade för stress, dvs fly-fäkta programmet är aktiverat. Det som skiljer människor från djur är att djur kan bli jagade av ett rovdjur och komma undan, för att efter 15 minuter i lugn och ro stå och beta igen. Människan däremot behöver inte bli jagad av något annat är sina negativa tankar för att stress och fly-fäkta processerna skall aktiveras.

Konsekvensen av långvarig stress är att när det blir dags för celldelning så producerar cellerna fler receptorer för stressmolekylerna (stressneurohormonerna) vilket leder till färre receptorer för näringsämnen, vitaminer etc. på cellytan. Kroppens naturliga förmåga att självläka hämmas och istället börjar vi trycka på genetiska knappar som orsakar sjukdom.

På samma sätt som andra former av kemiskt beroende (droger, kaffe, alkohol…) så kommer vår kropp, våra celler, att bli beroende av de känslokemikalier de konstant utsätts för. Detta kemiska beroende etableras även om vi inte vill vara beroende av sorg, stress eller frustration. Det innebär att våra kroppar kommer styra mer över oss än vi själva. Vi kommer därför undermedvetet försätta oss och skapa situationer som bekräftar och utlöser den inre kemi som vi blivit beroende av.

Känner någon igen rökaren som slutat som finner ursäkter att åka till affären eller ta en promenad för att få ett bloss. Det stämmer säkert på alkoholisten också och andra former av kemiska beroenden som vi inte vill skylta med.

Vi kommer undermedvetet försätta oss och skapa situationer som utlöser den inre kemi som vi blivit beroende av!

Vi skulle kunna se det som att vi har ett inre Ego med ett eller flera kemiska känsloberoenden. Sedan har vi en inre observatör som ser detta Ego, vårt eller våra alter ego som också är en del av oss. Det observerande jaget gör det den kan för att få Egot att ge upp sitt känslomässiga drogberoende, att bli ren.

Det finns givetvis många sätt att bli kvitt sitt känslomässiga drogberoende - att istället skapa en harmonisk mentalt skapad inre kemi som regenererar och vitaliserar celler. En nyckel är närvaro! En annan är att bryta en inre dialog som inte stärker och boostar jaget - att medvetet skifta om den inre tankedialogen. Allt börjar med medvetenhet, sedan startar vägen till frihet.